Konspirationen som får er att rysa och skrika!
Under sent 70-tal låg mystiken tung över Fjärrö. Samtidigt påbörjade ordenssällskapet Svarta Sanningar ett nytt kapitel, med ambitionen att snärja fler förlorade själar till deras kusliga experiment på Atravs Medicals privatklinik Fyrens Hospital.
Kapitel 1
Helvetet brakade loss när ett jordskred inträffade den 29 september kl. 21:09 1976 på ön Fjärrö utanför Göteborg. Den officiella förklaringen var en naturkatastrof, men en hemligstämplad utredning av underrättelsetjänsten visade något annat. När bitarna började falla på plats, uppdagades en mörk konspirationsteori om att jordskredet hade kopplingar till en dunkel härva av ockulta och hårresande händelser.
Under 1976 fick underrättelsetjänsten ta del av anonyma vittnesmål om att svarta helikoptrar hade cirkulerat intensivt över ön, liksom märkliga ljusfenomen som pulserade mot natthimlen. I en av de sekretessbelagda rapporterna fanns även detaljerade beskrivningar av ett okänt väsen som uppenbarades i en cirkel av män i mörka kåpor. Rädslan och oron var mycket stor hos öborna.
Underrättelsetjänsten ifrågasatte varför den myndighetspersonal som normalt undersöker katastrofhändelser inte fick tillgång till området. Var det bara en tillfällighet att den svartlistade koncernen PBCL Investments arrenderade mark i området? Detta väckte misstankar om något mycket värre än smutsiga affärer. Enligt kristna aktivister påstods PBCL stå i förbund med djävulen, vilket tystades ner i en härva av mutor och korruption när press och media försökte närma sig området.
På hösten samma år hördes en serie av sprängningar. Karavaner av truckar och tunga lastbilar körde skytteltrafik till och från området. Vad transporterades i de svarta, tunga fordonen? Journalisten på dagstidningen Fjärröposten, Anne Basun-Clou, skrev en artikel där hon drog slutsatsen att det verkade röra sig om en slags utgrävning. I artikeln framgår också att markägaren PBCL inte har kunnat nås för en kommentar. Det fanns vid tidpunkten ingen information om att markaffären hade kopplingar till ordenssällskapet Svarta Sanningar.
Kapitel 2
Den 29 september 1976 hade PBCL Investments lämnat Fjärrö. På en till synes helt oskadd yta i rasmassorna, möttes underrättelsetjänstens spaningsledare Johannes Silfverhjelm och Ljusets Ryttares frikyrkopastor Ernst Mörck för första gången. De två männen som inte kände varandra var där av samma anledning, att finna bevis. Ernst lyckades snabbt övertyga Johannes om att han hade värdefull information som officiellt inte kunde avslöjas. Att platsen och tidpunkten för raset ingick i en kedja av tidigare händelser, där vissa delar var enklare att förstå än andra. Skyndsamt konfiskerade de en portfölj som innehöll två märkliga maskiner, bara minuter innan polis och räddningstjänst anlände till platsen.
Väl i säkerhet, öppnade sig Ernst för Johannes och började berätta en skrämmande historia. Platsen för fynden hade varit ett tillhåll för ockulta aktiviteter av det mystiska ordenssällskapet Svarta Sanningar. Maskinerna, som bar Atravs Medicals logotyp bekräftade Johannes farhågor över den senaste tidens skumraskaffärer kring utgrävningarna i området. I portföljen fanns även ritningar och dokument om en utbyggnad av den lokala privatkliniken Fyrens Hospital, där en central del av planen var den så kallade ”Svarta avdelningen” – En underjordisk och till synes helt okänd forskningsanläggning. Dessutom fanns ett fotografi daterat den 25 september 1971 med en grupp män i svarta kostymer, varav Ernst kunde identifiera personer ifrån PBCLs styrelse, Atravs Medical och en grupp läkare vid S:t Silbers Sjukhus. Tillsammans svor de en ed om att inte prata med någon innan de hade tillräckligt med bevis för att avslöja komplotten.
Den unika bergarten
Ingen visste att en rik fyndighet vilade under marken på Fjärrö, av något som ordenssällskapet desperat ville komma åt. En svart, kristalliknande bergart vid namn Dracunit, som bara finns på ett fåtal ställen där det ytliga marklagret består av en viss typ av lerig sankmark. Eftersom Dracunit var både komplicerat och riskfyllt att bryta, reglerades utvinningen via ett världstäckande monopol av PBCL Investments.
Björn Groop och ingenjörerna
Redan 1968 fick en handfull forskare tillgång till den egendomliga bergarten. En av dem var den framstående hjärnkirurgen Björn Groop vid S:t Silbers Sjukhus. Han hade rekryterats till Atravs Medicals unika forskningsprojekt och framgångsrikt bevisat att Dracunit innehåller ett slags antimateria som verkade ha en modifierande effekt på stamceller. Året därpå avled två av hans patienter under behandlingen och Björn anklagades för grovt tjänstefel. Obduktionsrapporterna hade en gemensam nämnare. Höga halter av Dracunit hade påfunnits i de avlidnas blod. Åtalet som borde gått till domstol löstes via förlikning. Sekretessavtal mellan PBCLs advokater och de anhöriga till offren undertecknades.
Det ockulta hospitalet
Åren gick och Atravs Medical tog Björn under sina vingar och gav honom tjänsten som överläkare på deras privatklinik Fyrens Hospital, som under blygsamma former invigdes 1974. Utåt deklamerades verksamheten som en sluten privat institution för patienter med komplicerade diagnoser, men under ytan en plattform för avancerade studier och experiment via den så kallade “Svarta avdelningen”. Här kunde Björn operera utan myndigheters insyn och med obegränsade resurser. Tillsammans med Atravs Medicals ingenjörer Carl Leon och Per Bohl framställdes ”Element 667”, ett preparat som testades på en grupp patienter i livets slutskede. Preparatet hade till en början få komplikationer och mirakulöst friskförklarades några av patienterna som återgick till ett normalt liv. Därefter kom bakslaget och rapporterna om allvarliga biverkningar såsom aggressivitet, brist på empati och ljuskänslighet. Forskningen hade nu passerat gränsen för Björns samvetskval och den läkared han en gång svurit, men det fanns ingen återvändo. Inte nu när han hade kommit så långt…
Allmänheten och myndigheterna hölls ovetande om vad som pågick, men en allt högre våg av misstänksamhet bland öborna kom att växa sig starkare. Enligt Björns vänner och tidigare kollegor vid S:t Silbers Sjukhus kände sig Björn bekymrad inför Fyrens Hospitals framtid. Hur kom det sig att det bara var han som kände till de så kallade ingenjörerna? Hade han blivit paranoid? Trots skandalerna med Element 667, krävde Atravs Medical att Björn skulle följa strategin så att forskningen kunde fortgå i hemlighet. Samtidigt behövdes fler frivilliga till experimenten, oavsett utgång.
Under sommaren 1977 var det dags att påbörja nästa fas i forskningen. Högst upp på agendan fanns utvecklingen av den finaste produkten i Atravs Medicals portfölj – ”Den sista sprutan”. Innerst inne, förstod Björn att allt inte stod rätt till när han blev ombedd att lämna operationssalen i slutfasen vid experimenten. Enligt ingenjörerna krävdes nu övervakning av en grupp mäktiga män av andlig börd. Bakom stängda dörrar kunde Björn höra patienternas hjärtskärande skrik, samtidigt som rabblandet av märkliga formler pågick i timmar. Men så en dag, tittade en strimma rött ljus fram under tröskeln. En liten grupp testpersoner hade klarat sig helt utan biverkningar. Patienterna visade sig även vara mottagliga för klärvoyans och den unika förmågan att ”böja tidsrummet” via anti-gravitation.
Men det var något som hände med själen bland patienterna, en svärta och maktbegär som Björn inte kunde förklara. Trots framstegen, så ökade kostnaderna och därför skapades speciella tjänster som riktade sig till ett extra förmöget klientel. En av behandlingarna “Den kemiska reinkarnationen” skapade en upplevd känsla av syndernas förlåtelse och blev snabbt ett flaggskepp via ockulta auktioner på den svarta marknaden. Vid den här tiden fick Björn allt svårare att skilja på verklighet och fantasi. Hade han varit delaktig i att förvandla människor till monster? Vilka var personerna i det mystiska ordenssällskapet? I ren desperation började han ta droger och allt eftersom, läcka konfidentiell information till kollegor i läkemedelsbranschen. Därefter spreds rykten om hospitalets ritualliknande metoder och att de som gick in, aldrig kom tillbaka.
Den 5 januari 1979 fick spaningsledare Johannes ett telefonsamtal från en person som påstod sig vara en fd kollega till Björn vid S:t Silbers Sjukhus. Personen som ville vara anonym vittnade om att Björn hade förklarats sinnessjuk och därmed blivit avskedad från Fyrens Hospital. En internutredning av landstinget hade resulterat i att Björns läkarlicens blivit indragen, vilket ansågs som en tragedi och skam för läkarkåren.
Några dagar senare anmäls Björn som försvunnen av en oroad släkting.
Men så inträffade den stora tragedin…. Pastor Ernst Mörcks fru, Ros-Marie, försvinner spårlöst efter en demonstration den 5 december 1978.
En polisutredning tillsattes men lades ned, eftersom frun precis innan hade uppgett för en väninna att hon hade tänkt lämna Ernst. Efter en månad framkom det att Ros-Marie, som var sköterska, hade tagit anställning vid Fyrens Hospital kort efter demonstrationen. Var det möjligt att hon på något sätt hade förförts av mystiken och spänningen i vad som pågick på hospitalet. Eller hade hon hela tiden arbetat i maskopi för Svarta Sanningar? När beskedet kom, blev Ernst som besatt. Han svor inför gud och sin församling att omintetgöra Svarta Sanningar och deras anförvanter. Ett viktigt nästa steg i hans mission var att skapa en stark frikyrklig motståndsrörelse av djupt troende sympatisörer. Bland dem fanns även spaningsledare Johannes Silfverhjelm.
Tillslaget mot Fyrens Hospital
Den 16 januari 1979 verkställde underrättelsetjänsten en husrannsakan mot Fyrens Hospital. Spaningsledare Johannes hävdade att banbrytande bevis från ett anonymt kronvittne med direkt koppling till hospitalet skulle ta utredningen till nya nivåer. Äntligen kunde de avslöja konspirationen bakom ett av de värsta forskningsprojekten i svensk historia. Vid tillslaget fann man märkligt nog, inga spår av varken ockultism eller mystiska forskningsprojekt. Trots detaljerade byggritningar fanns varken trappor eller hissar till en underjordisk forskningsanläggning där den ”Svarta avdelningen” borde funnits. Inte ens i patientjournalerna fanns spår av märkliga diagnoser och behandlingar. Tillslaget förklarades som ett fiasko och Johannes blev omedelbart avskedad.
Vad som hände med Björn Groop, Rose-Marie Mörck och de andra öborna som besökte Fyrens Hospital avslöjades aldrig.