Svarta Sanningar har spelat ockult rock med drag av goth och metal sedan 2017. De har själva beskrivit sin musik som ett tyngre och mörkare Kent med inslag av bland annat Ghost, Opeth och Depeche Mode. Nu är de aktuella med en ny akustisk version av låten ”Pentagrammet” (som ursprungligen släpptes 2018).

Den 29 September 1976 inträffade ett jordskred på Fjärrö, som officiellt förklarades som en naturkatastrof. Samtidigt på ön pågick utgrävningar av den korrupta koncernen PBCL Investments, som enligt anonyma vittnesmål hade kopplingar till det ockulta ordenssällskapet Svarta Sanningar. Oron bland öns frikyrkliga aktivister var stor och en våg av misstanke kom att växa sig allt starkare, ju närmare de kom sanningen – och den lokala privatkliniken Fyrens Hospital.

Så går, lite kortfattat, den fiktiva bakgrundshistoria som Svarta Sanningar har byggt ett helt koncept på. HYMNs Anton Lindskog ville veta mer och bestämde sig för att kolla läget med bandet

Vilka är Svarta Sanningar?
– Svarta Sanningar är ett alternativt ockult rock och metalband i gränslandet mellan svartrock, postrock och country. Kombinationen av dessa mindre trendiga genres har gjort att vi har blivit något av en vattendelare. Antingen uppskattar man blandningen eller så gör man inte det. Generellt tror vi att fans av mörk musik har lättare att ta sig an det vi gör, oavsett om du lyssnar på Townes Van Zandt, Opeth eller The Mission.

Vad händer just nu i Svarta Sanningars värld?
– Vi är aktuella med en ny version av låten ”Pentagrammet”, som visar en lågmäld akustisk sida av oss. För drygt en månad sedan släppte vi låten ”Ritual Deluxe”, som var lite mer upp-tempo sida med inslag av Kent, Danzig, The Cult och Depeche Mode i deras mörkaste stunder. Vår musik är i grunden mörk men kan ta olika riktningar beroende på vad vi känner för att göra.

Vad betyder ert bandnamn?
– Svarta Sanningar är en antites till vita lögner, men också namnet på ett ockult ordenssällskap, som sägs varit aktiva under 1970-talet på ön Fjärrö utanför Göteborg.

Vad inspirerar Svarta Sanningar?
– Musikaliskt har vi i bandet en gemensam bakgrund i att både spela och lyssna till mörk musik av ganska olika slag. Som 70-talister är vi även hårt präglade av videovåld och gamla B-skräckfilmer, där H.P Lovecrafts ”Re-Animator” såklart bör nämnas som en inspirationskälla. Inför våra EP-releaser som är indelade i kapitel, skriver vi alltid en backstory för att ge en ytterligare dimension åt musiken.

Låten ”Pentagrammet” släpptes ursprungligen 2018. Varför har ni valt att återvända till den?
– Det var vår gitarrist Jonas som fick idéen och spelade in en demo. Vi andra gillade den, och för en tid sedan så fortsatte vi att utveckla den och landade i den akustiska versionen. Till skillnad från originalversionen, som är mer goth och metal, låter det mer som en blandning av Thåström, The Doors, Katatonia… och H.P Lovecraft såklart.

Vad har ni för planer närmst efter låtsläppet?
– Hela grejen med att spela i band handlar ofta om att åka ut och spela live, vilket även stämmer in på oss. För en tid sedan spelade vi på ”Gothic Night” på Sticky Fingers i Göteborg tillsammans med Canis Lupus och Z73, en härlig kväll som vi gärna gör om på annan ort. Parallellt med detta skriver vi alltid på ny musik. Om det blir mer singlar, ett album, en ny EP får tiden utvisa. Vi gillar att göra saker DIY och gör det som känns rätt och riktigt för oss. Av musikälskare för musikälskare, så att säga.