Idag blir det sanningar av det svartare slaget, ett första kapitel frammanat under en seans 2017 och en massa sådant. Det kommer från en kult av sanningssägare finansierat av ett medicinbolag, bara en sådan sak. Omslaget är ändå hyfsat intressant och deras framtidsvision är sådär optimistisk och hoppingivande med skrik, djävulskap och annat kul i den kategorin. Det är en EP som finns i de digitala plattformarna, kanske kommer hela sagan på vinyl eller något sådant när den är klar – om nu inte världen hinner gå under i ett inferno av zombies, farsoter och kanelbullar.

En smutsig mix av Joy Division, The Cure, Thåström och mörk metall beskrivs de som dessa svarta sanningar. Det är skön mörkrock kanske man kan skriva, som ett manus till en italiensk skräckfilm enligt hemsidan och det är väl kanske inte en dålig beskrivning. Hygglig variation, jag gillar nog främst sånginsatsen men hela stämningen på denna EP är mycket trevlig. Jag gillar produktionen, mycket snygg ljudbild och men kan väl påstå att det är ganska fräscht sett till stil och så vidare. En EP med fyra spår, inte så lång speltid kanske men det är ju bara första kapitlet.

Bra! Jag kanske saknar den där absoluta spetsen men jag gillar detta första kapitel, det lovar gott och en bra historia växer ju för varje kapitel så det är hoppfulla mörka sanningar. Låtarna är alla bra, men jag tycker nog inte att någon av dem sticker ut sådär våldsamt mycket, vare sig ur ett positivt eller negativt perspektiv. Kanske att inledande Pentagrammet är den jag tycker bäst om men det är jämt mellan låtarna och det är värt att lyssna på alla sanningar de erbjuder oss.

Tummen upp för Svarta Sanningar, jag gillar den här optimismen de erbjuder. Ett kul första kapitel som jag tycker att ni bör titta närmare på, speciellt om ni gillar skön mörkrock med svensk sång. Kort och gott kan vi väl påstå att det är mycket trevliga sanningar.
Betyg: (4/7)